Svensk ordbok 2009, webbversion

vinka a´v verb vinkade vinkat vink·ar●vinka åt (ngn/ngt) i sam­band med av­sked ibl. med ton­vikt på av­skedet (utan vinkning) komm.de vinkade av gästerna vid tågetvinka av ngnsedan 1933Subst.:vbid1-891822avvinkning